Med allt som är just nu för mig, har jag inte hängt med ordentligt och mina tankar går på högvarv.
Det är inte bara att studera in några frågor inför skolan, flytta och jobba. Det är mina vänner och familj som tid måste finnas till, och så mycket små saker som ingår i de större uppgifterna som man inte tänker på.
Och när min hälsa har krånglat under sommaren och nu min bil går luften ur en, till och med en familjemedlem fick köras till näl.
Och samtidigt som jag vill vara stark och stå på egna ben, märker jag att mina ben är mjuka som gummi, har jag då förlorat min styrka eller är det bara för tunga saker som vilar på mina axlar?
Jag har nästan låst mig och inte låtit min omgivning komma in i min stressiga, oroliga tillvaro. För varför ska jag visa mig svag och låta andra få reda på min situation?
Vi är faktiskt flockdjur och mår bäst av att vara med varandra. När vi delar en tanke, en känsla med någon vi litar på stärks banden emellan oss och det gör oss starka. Det stärker dig och din vän. Att be om hjälp eller ta emot given hjälp, är inte ett tecken på svaghet, tvärtom, det är ett tecken på styrka. Du märker att du inte klarar av situationen fullt ut själv, och det kommer stärka dig och kännas bra med delad börda.
Att känna värmen av våra nära som ställer upp för en, är något fint. Vi behöver varandra för att få livet att rulla runt och känna gemenskap. Så när det börjar kännas tungt är det skönt att få prata ut och dela det med någon. Om det är något stort eller litet bekymmer spelar ingen roll, det är alltid en bra start att prata om det, bara att få ur sig det kan kännas lugnande.
Jag är glad och tacksam att jag har nära omkring mig och en underbar pojkvän, det är de som ser till att röra om i min gryta när jag behöver ett extra stöd, för jag har svårt själv att be om den.
Tack.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar