Just nu står jag still, vardagens gråa mönster har omslutit mig men tiden tickar.
Dagarna löper förbi och läxorna växer, lektionerna är inte lika ljuva som förut och jag förstår ingenting.
Mina klasskamrater tar in informationen och förstår vad som ges, jag sitter som ett frågetecken, gapandes. Det jag saknar just nu är en vardag, en vardag med vänner, familj, eget boende, min hund och partner.
Jag skulle vilja gå i idé och bara sova, sova några månader och vakna med klarhet skarp som kniven. Alla bitarna som hänger i luften skulle ha fallit på plats och jag skulle vara fräschare än tidigare och lysa.
Min lyster skulle påvisa skarphet av ett geni och mitt liv skulle knäböja sig framför mig, låta den röda mattan rullas ut. Alla människor och djur skulle flockas runt mig för att få höra de smarta och klipska ord som skulle falla ur min mun. Och jag skulle vara så säker på min sak, stark och kunnig.
Men ja, att ha sovit bort en eftermiddag efter att ha vräkt i sig godis, och med följden av magont och sura uppstötningar, förstår man att den drömbilden är långt ifrån sanning. Jag får rycka upp mig med en kvällspromenad och sen sätta näsan i läroböckerna. Kanske då bildsenariet uppenbarar sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar